Han fångade sparken med huvudet
han hade tänkt alla tankar ändå
Han stod inte upp när han fick den
för full för att ens kunna gå
Långsamt glömmer man bort allt
också pojkar i manchestertyg
men jag minns vår skrika stolar i köket
och virveln på min kula av porslin
Min vän hade kritvita tänder
Hans kläder luktade rök
så levande att det ibland känns
som om det jag som är död
En blank dank
låg så tungt i min hand, mer värd än kulor av glas
En dank Frank
Jag kommer aldrig närmare en så
En blank förmiddag i handen på Frank
Han fångade sparken med huvudet
Som att nicka en fotboll i mål
Som att kasta en sten högt över taken
och klättra dit ingen kan nå
Långsamt glömmer man bort allt
också träskor och gul blend i smyg
men inte saker han sa som gjorde mig större, äldre
inte så blyg
På hans jacka satt fyra märken
Hjältar i glittrande tyg
Slade Kiss Bowie & Sweet, året när Pinups var ny
En blank dank
låg så tungt i min hand, mer värd än kulor av glas
En dank Frank
Jag kommer aldrig närmaBueno?
Soy yo mi amor, antes de que me cuelgues, nomás dejame
explicar que...
(dial tone)
No me vuelvas a llamar, tratando de explicar
Que lo que vàno era cierto
Verguenza debes tener, si me quieres convencer
Que eres fiel y eres sincero
Te vàcon ella, no puedes negar
Que eran tus labios los que la besaban, canalla!
No te sirvió de nada, el disimular
Que sólo charlaban, no mientas mas!
Si me vuelves a llamar, yo te vuelvo a colgar
Ya me cansé de escuchar, escusas, y más mentiras
No me vuelvas a llamar, no te voy a perdonar
Otra oportunidad, no te la doy...
No vales la pena